fredag 21 oktober 2011

En byxa

Så många klänningar men aldrig några byxor. Tillslut var även jag tvungen att prova.



Mönster: Ritade helt enkelt av ett par byxor. Ca stl. 62-68
Material: Påslakan från Coop från 70-talet som jag inhandlade på tradera. Helt oanvänt och i orginalförpackning! Muddarnas ursprung är lite oklart.
Bra: Det var ju busenkelt!
Dåligt: Jag tycker att sömmarna känns lite hårda, och det vill man ju inte ha mot ett mjukt bebisskinn... Kanske borde man helfodra dem men då blir de å andra sidan ganska tjocka. Hur gör ni andra??

Förvandlade gardiner

En snygg gardinkappa i brunt och orange och en gardinlängd med lingon och blåbär har genomgått en förvandling...

Vega, någonstans mellan stl 80 och 86
Mönster: Ett gammalt mönster som jag sytt av tidigare (se här). Det skulle vara en klänning men ni vet 60-tal... det blir mer som en tunika! Den första jag sydde har min dotter använt hur mycket som helst (och ni ser ju själva hur glad hon är!).När jag insåg hur otroligt användbar den är så bestämde jag mig för att sy fler att sälja på Jabbo. Den går ju nämligen att ha väldigt länge! Först som en (visserligen kort men ändå) klänning från ca stl. 74, och sen som tunika ända till stl 86 (eller till och med större!).
Material: Lingon- och blåbärtyget kommer från svärmors gömmor och är designat av Anna-Lena Emdén för Ikea. Det blommiga tyget fick jag av min syster. Det har hängt som en fin gardin i ett hus i Gumbodahamn. Baksidan av de blommiga klänningarna är av ett orange tyg med vita smala ränder som jag köpte på en loppis i Sundsvall i somras. Kantband från Ohlssons tyger.
Bra: Det går inte åt mycket tyg, och klänningen / tunikan är alltså otroligt användbar!
Dåligt: Bandkantning - vilket hadesgöra!!

Kort-kort

Jag gillar gamla mönster, men tycker kanske att klänningarna är i kortaste laget... men så var ju kort-kort 60-talets signum.





Mönster: Eftersom det snart är vinter fick jag för mig att jag skulle sy något med lång ärm och budade då hem ett gammalt mönster från coop på tradera. Den ska vara storlek 4 år, men trots att jag förlängde den lite så skulle jag nog kalla det för en tunika snarare än en klänning...
Material: Ett påslakanstyg från mammas samlingar. Färgerna är mycket snyggare än på bilderna - turkost och limegrönt. Knappar från Söders tyger.
Bra: Första gången jag syr en krage (!) och första gången jag syr en knappslå (!). Det blev riktigt bra.
Dåligt: När ska jag lära mig att göra mönstermarkeringar på avigan?? Inte så snyggt med kritstreck på rätan... Dessutom zick-zackade jag alla kanter å herregud vilken tid det tog! Det är bättre att använda overlocksömmen på maskinen, enda nackdelen då är att man inte kan pressa isär sömsmånerna men det är väl världsligt (som Karlsson skulle sagt).

lördag 15 oktober 2011

Mystiken tätnar...

Har jag gått på semester? Slutat sy? Skaffat en ny hobby? Nej nej nej! Jag jobbar hårt för att få ihop lite plagg att sälja när nya säljsiten www.jabbo.se startar inom kort. Det är ju lite av ett problem när man bara syr och syr men inte har någonstans att göra av alla alster, men det får som sagt snart sin lösning. Jabbo är under utveckling men har man Facebook så kan man kolla in dem där.

Nåväl, jag tänkte också anknyta till blogginläggets rubrik - det gäller mitt fina fina tyg som ingen verkar veta vem som designat det. Jag har lagt ut en efterlysning här och fick då tipset att det kunde vara Carl Johan de Geer som designat det. Så i dag när jag traskade runt på söder så såg jag att Carl Johan var i den utmärkta barnboksaffären Bokslukaren på Mariatorget och signerade böcker! Jag gick förstås in och köpte ett ex av Örnis bilar som signerades (rekommenderar verkligen boken som min grabb älskat sen han var ett!) och passade då också på att fråga om han designat mitt fina tyg. Det FÖRNEKADE han så jag får väl tro att han talar sanning. Han tyckte det såg ut som Sven Fristedts design, men en väninna han hade i butiken påstod att Sven aldrig skulle designa ett tyg med så mycket hjärtan (vadå hjärtan??). Kontentan av detta? Jag trodde det var de Geers design, de Geer trodde det var Fristedts och väninnan trodde det var någon annans. Tillbaks på ruta noll antar jag, men det var i alla fall ett intressant möte!